tisdag 9 mars 2010

Back home again for the second time

Nu har vi kommit hem igen till Pentlands för andra gången sen senaste riktiga blogginlägget. Feels good!

Efter nätterna vid Bethells Beach, sökte vi oss till norra Auckland. Närmare bestämt, Whangaraparoa. En stadsdel som såg ut som en flugskit på kartan, men visade sig vara betydligt större. Där hittade vi en mysig park vid en segelklubb, där vi lekte i lekparken och spenderade natten.



Följande dag var vi i behov av en dusch igen. Därför betalade vi hela 5 dollar för en simhall. Skönt att bli riktigt ren, och också få dagens dos av motion. Efter simhallsbesöket kom det ett meddelande av Linda. Hon var redan i Auckland, och vi trodde hon skulle komma först följande dag. Vi hoppade i bilen och styrde Herbert mot Auckland City.

Eftersom vi anlände så sent, ville vi inte betala för hostel, och parkerade utefter gatan, på Herbert Rd. Vad kan bli mer perfekt än så?



På morgonen styrde vi sen kosan till Pentlands igen. Underbart att vara hemma med kända ansikten. Där stannade vi hela helgen med kortspel, grillfest och mexikansk afton Downtown.


Måndagmorgon fortsatte vi vår resa, nu tillsammans med Linda. Vi körde österut till Coromandel och Hot Water Beach. Det var alldeles alldeles underbart att ligga i gropen på stranden med det heta vattnet från de underjordiska källorna. Efter denna njutning bestämde vi oss ändå för att köra vidare för att söka efter en sovplats. Vi hamnade i Whitianga på en parkeringsplats med utsikt över viken och havet.



Följande dag firade vi Lindas födelsedag med bakelser på Oliver's, det var ju faktiskt tisdag. Att Oliver's var ett bageri hör till detaljerna. Därefter körde vi ut mot Cathedral Cove, men på vägen hittade vi en lustig park, som vi bara var tvugna att besöka. Där såg vi allt från kanariefåglar till alpackor och strutsar. Från parkeringen vid Cathedral Cove väntade en 45 minuters promenad till en underbar strand med vackra klippformationer. Där stannade vi en stund, för att sen promenera tillbaka igen.


Därefter bar det tillbaka till Whitianga igen, till samma parkeringsplats. På morgonen var stans sheriff mindre glad, och berättade för oss att det var förbjudet att campa på allmänna platser. Detta ledde till att vi tog in på hostel för två nätter. Hostellet, Cat's Pyjamas, var mysigt, och 15 dollar på var betalade vi för att sova i Herbert där. På kvällen for vi till en lokal pub och sjöng karaoke och dansade.

Efter andra natten på hostellet, var det dags att köra vidare. Men först blev det en sväng till biblioteket för lite internet. Där gjorde vi valet. Vi kommer att stanna i Nya Zeeland ett helt år.



Nöjda och glada över beslutet fortsatte vi sen till ett vattenfall. Där tog vi en liten picknick. Vi åkte vidare för att kolla in Coromandel Town, där det inte fanns några parkeringsplatser som föll oss i smaken. Därför fortsatte vi ner till Thames. Thames var en större stad, så vi passade på att shoppa nödvändigheter. Sen bestämde vi oss för att köra tillbaka till Auckland.

Igen anlände vi sent, och tog därför en parkeringsplats som sovplats. Lite nojjiga efter sheriffen i Whitianga, såg vi till att vara därifrån före kl. 7 följande morgon. Då styrde vi kosan mot One Tree Hill där vi åt frukost med en underbar utsikt. Mätta i magen klättrade vi upp på berget, med en ännu bättre utsikt, tillsammans med alla får. Sen var vi redo för Pentlands igen.


På Pentlands möttes vi av Sussu, som var överlycklig att vi var tillbaka. Och visst känns det här som hemma! Här sitter vi fortfarande, och lär stanna en stund. Jennie fick jobb idag, och jag (Ina) söker för fullt, med stora förhoppningar på morgondagen. Även Linda hänger med ännu, men hon kör fortfarande på semesterväxeln.

Vi uppdaterar igen då vi har något som är värt att uppdatera om. Tjingeling!

6 kommentarer:

  1. superhärliga bilder!! Njut!
    /jenny L

    SvaraRadera
  2. Hejsan Ina,
    Trevligt att läsa och se fina bilder från andra sidan "bollen".
    Skrev en lång kommentar på din andra blogg men kom underfund med att den var svårkommenterad ..shit! Allt flög iväg ut i Cyber-rymden.

    Förstår att ni inte ångrat att ni for ut i världen, kommer att bli ett minne för livet.

    Skulle själv bli glad om min dotter A. skulle ta mig med på en dylik resa för någon månad. Fick verkligen " blodad tand" för ett år sen , när Anette och jag reste genom Egypten i 10 dagar på egen hand.
    Förstår nu skillnaden mellan charterresa och backpackers färder.
    Ha det Gott och Lycka till med allt och med Herbert!
    Kram, Inga-Britt

    SvaraRadera
  3. Tusen tack för kommentaren Inga-Britt! Det är absolut skillnad på backpacker och charter. Man får uppleva så mycket mer som backpacker. Så de e bara att åka iväg, å se vad världen har att erbjuda! Tror att om man en gång far iväg, är det omöjligt att sluta. Man vill se mer och mer hela tiden.
    Hoppas du slipper iväg snart igen :)
    Kramar, Ina

    SvaraRadera
  4. Roligt att läsa om vad ni sysslar med å var ni är.
    Härliga foton, låter som ni har det underbart!
    Fortsätt å njut å utforska världen!
    Kram, Nina

    SvaraRadera
  5. Wow de e helt otroligt att läsa bloggen er, o tänka att ja själv var på samma plats för några månader sen som egentligen känns som igår! Saknar NZ så otroligt mycket o kan inte säga hur avundsjuk jag är på er som fortfarande har ett år kvar där! Bra beslut att stanna hela året ut också! :)Ett år går fortare än man tror ska ni se. Ha de så gott, kommer att följa er blogg så ofta ja kan också!
    Ha de så bra!

    //Sofia Sundqvist, Jennies bekant :)

    SvaraRadera
  6. Tja! Nu har jag kollat ett par av era bloggar, fan vad det känns!
    E så glad att ni kom er iväg "On the road" och speciellt till NZ, men jag vill ju oxo tillbaks!! Paihia, Cape Reinga, Tane Mahuta!
    Glöm inte bort sydön bara!

    Emil

    Ps.Kokar ni fortfarande nudlarna? Det avveklade vi efter ett par månader, mycket enklare, å så e de som en ny sak oxo ifall man börjar bli trött på dom.. ; )

    SvaraRadera