Jennie har som sagt packat ryggsäcken och stuckit iväg för några veckor. Hon plockar frukt i Warkworth, en bit norr om Auckland, eftersom hennes jobb här visade sig att inte räcka till. Själv jobbar jag numera 6 dagar i veckan på en italiensk restaurang, Invito, här mitt i smeten i Auckland. På grund av detta är det nu vanligt, tråkigt vardagsliv som gäller. Tyvärr. Men visst trivs jag ändå. Bor för tillfället till och med i lägenhet, mitt inne i stan, med Sky Tower som utsikt från sovrummet. Inte illa. Förutom jag, bor Sussu (en av de finska tjejjerna från hostellet) i samma rum, och i det andra rummet har vi en liten koreanska som vi kallar Muffins. Henne ser man inte mycket av, eftersom hon största delen av tiden hemma spenderar undangömd i sitt rum. Lika bra egentligen, då hennes engelska kunskaper har stora brister, så att det helt enkelt är omöjligt att föra en normal konversation med henne.
Förövrigt har inte mycket nämnvärt hänt de senaste veckorna. Som sagt är det vardagsliv som gäller nu. Men på torsdag tar jag troligtvis Herbert, som fortfarande står parkerad vid hostellet tillsammans med Linda, och sticker norrut för att hälsa på Jennie ett varv. Hoppas på bra väder, som de senaste veckorna inte visat sig alltför ofta. Hösten är här, och regn, hårda vindar och lite kyla till och med, hör till vanligheterna. Antar att den lilla trippen till Piha för två veckor sen var den sista dagen i bikini för denna säsong.
Vad skönt det var att komma sig bort från Auckland en stund, dagen då jag for till Piha tillsammans med gänget på hostellet. Solen sken, och vågorna var underbart roligt busiga. En riktig superdag, med lek och skratt på stranden. Ser verkligen framemot nästa sommar här, då man förhoppningsvis kommer att få bo vid stranden, om vi bara hittar jobb på något passligt ställe. Kanske man till och med tar sig tid att lära sig surfa.
